Think about it.

Tänker göra ett djupt inlägg hit nu. Ni behöver inte läsa om ni inte vill. Men om ni läser, tack!

Jag åkte ju som sagt hem tidigare från skolan idag, och märkte en ny sak som jag säkert har märkt förut men som jag inte tänkt på. Det var en lite rundare pojke i bussen (absolut inte fet!) som steg av med sin kompis vid en butik. Just då de skulle stiga av, ropade en annan pojke, lite längre bak i bussen "ska du gå och köpa mera godis nu, ditt fetto". Jag ångrade mej djupt att jag inte vände mej om och såg vem det var, och åtminstone blänga på honom eller lära honom att det där var verkligen inte snällt sagt! Jag såg själv pojkens ansiktsuttryck då orden nådde hans ögon. Jag kan inte fatta att någon kan ropa något sådant där fult till någon annan! Och pojkarna var inte ens gamla, kanske går de på 4:an? Hur kan barn ropa så fula saker till varandra? Varför gjorde han det, han som satt längre bak i bussen? Ville han verka "tuff" inför sina kompisar? Ville han bara trycka ner sin klasskamrat för att själv få bättre självförtroende? Varför trycker vi ner andra människor? Bara för att vi själva inte vill bli nedtryckta?
Vissa saker fattar jag inte. Tycker förfärligt synd om den där pojken, han förtjänar inte sådana ord! Hans tankar kommer nu bara kretsa runt sig själv, och trycka ner på hans självförtroende. Han kommer att vara liten enda tills han fattar att han är vacker! Och det kommer inte att hända på flera år, om det fortsätter såhär. Alla har vi något som vi hatar med oss själva, (eller haft). Men med tiden lär man sig att tycka mera om en själv, glömma de där feta lårena och bara njuta av livet! Jag har inte riktigt ännu lärt mej att acceptera min kropp som den är, men jag försöker, och med åren blir det bättre! Men om någon plötsligt skulle ropa något sådant där till mig i bussen, så skulle allt det jag självförtroende jag lyckats få fram, försvinna genast. Jag skulle tänka elaka tankar om mig själv, må ännu sämre och bara tänka negativt. Men är det så som vi vill leva? Vill vi leva ett dystert liv? Nej! Så snälla ni, tänk före ni säger något elakt till någon annan. Skulle vi bli glada över att få en sådan här kommentar? Knappast, så varför säga det till henne, bara för att du tycker att hennes hår är fult eller att tröjan ser konstig ut på honom. Le istället mot hennes fina byxor eller hans bruna ögon! Om alla skulle behandla varandra såhär, då skulle ingen behöva vara där nere på bottnet med tårar i ögonen och svarta tankar. Det är inte mycket som måste göras, bara att tänka före ni säger något! Då skulle ju alla vara glada, och alla må bra, eller hur?

Jag vet hur det känns att vara där nere. Men jag har bestämt mig. Jag ska upp, upp och le mot livet, och leva det före det har tagit slut! Det vill väll alla, eller hur? :)

Hoppas ni tog åt er av detta, och att ni verkligen tänker på vad lite det är som kan göra livet bra, inte bara för er själva, utan för alla runt omkring åt också! Och var nöjda med er själva, alla är unika och ni är fina som ni är ♥

Till slut, min sång som alltid gör mig glad, och jag hoppas att den kan peppa er också!